Via Dolorosa


av Dan Kandell

Antal skådespelare

Kvinnliga: 4    Manliga: 3


Urpremiär

2014 Teater Insite

Genre

Talpjäs

Längd

>90 min

Originalspråk

Svenska

Synopsis


Citat:

Oliver: ”Först var jag mig själv, sen var jag han som jag inte var, och nu är jag han som varken är jag själv eller han som jag inte var..”

Berättaren:” Blod och Champagne. Det är smaker som gifter sig med
varandra.”

Cecilia: ” Vi ställs i vägen som en kuliss. Med oss vandrande på Via Dolorosa.
Så att hela skådespelet kan fortsätta. Hela skådespelssamhället.”

Fluga 2: ” Du sitter ju också fast här. Vi är flugor för att vi sitter fast här.”

Denna pjäs kan göras på 7-9 skådespelare, beroende på om man vill göra ”flugorna”
som enskilda roller eller inte. I originaluppsättningen på Teater Insite gjordes ”flugorna” av ensemblen.
Vidare kan man ju välja om man vill att berättaren ska vara man eller kvinna.


Via Dolorosa är en Film Noir pastisch, dvs en deckare, och dramat kretsar kring den alkoholiserade privatdetektiven Oliver som bor i Staden. I Det Fattiga Området. Han har arbetat som polis, men sista uppdraget han hade gick fel och han fick offra allt för sin tro på rättvisan, kärleken, karriären, sin egen identitet.

Oliver blir kontaktad av en kvinna, vars man är försvunnen. Hennes man arbetar som överläkare på Sjukhuset. Oliver vill först inte befatta sig med fallet. Han tror att det är ännu ett uppdrag när han ska fotografera en otrogen äkta man på bar gärning.

Men det visar sig att fallet är mycket mer komplext än så. Han tar sig an fallet som
gör att han dels måste göra upp med sitt brustna förflutna, men också gör att han blir indragen i ett fall med inslag av terror, ett samhälle som sviker sina svagaste grupper,
och kapitalistisk cynism.

Under hela handlingen skådar två flugor, som fastnat i ett spindelnät, ner på skådespelet.

Pjäsen är en postmodern version av film noir, och tematiskt handlar den om vad individen har för ansvar i ett samhälle, vad har vi för identitet, och vad som påverkar våra val som människor. Att vi alla tar ansvar för ett samhälles politik.

Den är även inspirerad av den franske filosofen Guy Debord och hans bok
La Société du Spectacle.


” Det moderna skådespelet uttrycker däremot vad samhället är mäktigt, men i denna framställning är det tillåtna rakt motsatt det möjliga.”

”Åskådarens alienation till förmån för det betraktade tinget (som är ett resultat av hans egen omedvetna verksamhet) visar sig så här: ju mer han betraktar desto mindre lever han, ju mer han accepterar att känna igen sig i de förhärskande bilderna av mänskliga behov, desto mindre förstår han sin egen existens och sina egna begär. Att skådespelet är något yttre i förhållande till den strävande människan framgår av att hennes handlingar inte längre är hennes egna, utan tillhör någon annan som återger dem för henne. Det är därför åskådaren inte känner sig hemma någonstans, ty skådespelet finns överallt. ”

Guy Debord ur La Société du Spectacle

Själva handlingen är upplagd som en pusseldeckare där man inte förrän efter paus börjar ana vart det hela ska leda.

Citat från recensioner:

SDS:" Med Via Dolorosa skapar Kandell ett komplext verk omgärdat av skuggspel och dimridåer." (Boel Gerell)

Skånska Dagbladet:" Via Dolorosa är en stark pjäs med fina skådespelarinsatser." (Clemens Altgård)

Skånes Fria Tidning: "Det är aktuellt och politiskt med hopp om förändring i vass konstnärlig förpackning. " (Mathias Meyrell)