Apberget


av Anders Duus

Förläggare

Colombine teaterförlag

Antal skådespelare

Kvinnliga: 2    Manliga: 2


Urpremiär

2006 Unga Riks

Genre

Barn/Ungdom
Komedi
Tragedi

Längd

<60 min

Originalspråk

Svenska

Synopsis


Dafne och Jenny har varit bästa kompisar jämt. Nu ska de börja sjuan och hamna i olika klasser. Fast inte ska väl det spela någon roll? En vänskap som deras kan inte bara ta slut, aldrig i livet!

Men sjuan är förvandlingarnas tid. Jenny upptäcker att hon är superpopulär plötsligt, utan att hon gjort nånting. Det är som om hela världen bestämt att hon är bättre än hon är. Faktiskt flirtar till och med Kevin i nian med henne, han som är så bra på fotboll att han redan spelar i A-laget. Samtidigt börjar hon inse att hon kanske inte är tillräckligt bra i skolan för att kunna bli pilot som hon alltid velat. Måste hon bli undersköterska nu, torka gubbar i häcken som mamma gör?

Dafne blir tröttare och tröttare på att vara vanlig. Det finns nånting i henne, nåt ensamt och sorgset som ingen verkar fatta. Motvilligt börjar hon fascineras av Apberget, den trappa där alla skolans konstiga hänger. Och när hon drabbas av musiken går det inte att hålla inuti längre. Det måste synas utanpå också. Dafnes förvandling går fort, över en helg. Det blir som ett steg ut i ingenting. Alla verkar tro att hon bara försöker vara spela cool, vara någon hon inte är, fast det egentligen är precis tvärtom. Pappa, å sin sida, verkar inte ens märka att nåt har hänt. Och vad är det som säger att man plötsligt passar in på Apberget bara för att man gillar samma musik?

Det är svårt att växa isär. Och särskilt svårt är det kanske när ingen egentligen sviker, när det händer fast båda spjärnar emot. När det bara finns en slags konstig sorg, inte ens någon att vara arg på.

Apberget blandar högstadievardag med mytens metamorfoser. Det handlar om att förvandlas till sig själv, om sorgen i att upptäcka att någon som alltid har förstått inte gör det längre, om styrkan i subkulturer, om ett gryende klassmedvetande och om hur fruktansvärt ensam man kan känna sig i ett rum fullt med folk.