En brud i gryningen


av Hugo Claus

Översättare

Maria Tellander

Originaltitel

Een bruid in de morgen

Förläggare

Teater & Musik

Antal skådespelare

Kvinnliga: 3    Manliga: 2


Urpremiär

1953

Genre

Talpjäs

Längd

>90 min

Originalspråk

Holländska

Översatt till

Svenska

Synopsis


                                                                                                  Rom, April 1953
 
Anteckningar till regissören

Dekor. Eftersom detta inte är något realistiskt stycke, absolut ingen realistisk dekor. Alltigenom mycket schematisk. Enfärgade paneler med enkla lister. En jämngrå färg. Endast trappan upp skiljer sig från detta. Trappan är rent vit. Rummet däruppe, i motsats till de övriga rummens ytterst sparsamma möblering, är en bric à  brac i häftiga färger. Affischer, en gitarr eller mandolin. Allehanda papper, porträtt av musiker. En fonograf. Färgglada trasor. Så att när ljuset första gången tänds i detta rum, ser åskådaren vilken redan vant sig vid Pattinihusets gråhet, plötsligt upptäcker en häftig, nästan glänsande värld i detta hus, rummet där en före detta musiker drar sig tillbaka för att 'arbeta', där drömmar alltså är staplade och där flickan Andrea dör.

Ljus. Dämpas långsamt, tänds långsamt. I ett par fall kan övergången i stället gå mycket fort. När Hilda exempelvis i andra scenen säger: 'Vad har de för sig egentligen?' kan en mycket hastig växling, som lägger hela Andreas rum i fullt ljus och vardagsrummet i skugga, understryka hennes tankegång.

Musik. Jag antydde: spröd musik. man kan lika gärna utrycka det så: sentimental, rörande musik. Om inte någon speciell musik komponeras, skulle jag föreslå en passage ur Francis Poulenc's 'Les Biches', som återkommande ledmotiv.
Framför allt ingen användning av musik för att understryka särskilda sentimentala passager. Snarare något som fladdrar runt, utstrött över helheten.

Personerna. Mycket schematiskt ser jag det som följer:
 
ANDREA och THOMAS. Mycket unga. Inga 'jeune premiers' med teaterröster.
Andrea bär i första och andra akten ett par långbyxor och en pullover. Hon har svart, kortklippt hår.  Är slapp, rörlig, inåtvänd. Röker mycket. Latent hysteri. Thomas bär också en pullover, utan skjorta. Han är inte efterbliven,
men en smula underlig. Sjukligt känslig. Ibland tjockhudad, ibland ytterst sårbar.
Något trögare, men mer bisarr än Andrea. Han talar med handrörelser.

MODERN  Undertryckt överkänslighet. Hon har så länge burit behärskningens och den lugna beräkningens harnesk, att den blivit en andra hud. Metallröst.

FADERN  Han bara sitter där. Försöker få lugn och ro, men vill det egentligen inte. Absolut inte en gammal möbel. Snarare en åskledare som suger åt sig de andras oroliga rörelser. Och sålunda överlåter en viss slutledning åt åskådaren.

HILDA  Är uppfostrad av sin sjuka mor och på internatskolor. En gammal ungmö.
Inte löjeväckande, hur naiva hennes uttalanden än må vara.

  / Hugo Claus