Hur var det, fru Bellman?


av Lisbeth Andersson

Antal skådespelare

Kvinnliga: 3    Manliga: 8

Genre

Musikdramatik
Talpjäs

Längd

<60 min

Originalspråk

Svenska

Synopsis


Det finns så många myter och historier om Carl Michael Bellman och de har funnits så länge att de till slut tyvärr har accepterats som sanningar. Men han var faktiskt ingen legendarisk suput, kvinnokarl, slarver, latmask eller festprisse, och han var inte heller en vare sig komisk eller tragisk figur. Sanningen är att han var en hårt arbetande och mycket seriös poet som älskade sin familj, var generös mot sina vänner och som aldrig förlorade sin livslust hur illa livet än behandlade honom. Han beundrade vackra och begåvade kvinnor men den enda han verkligen älskade på djupet var hans hustru Lovisa. Denna remarkabla kvinna överlevde honom med 52 år, och efter hans död fick hon ständigt frågan om hur det var att leva tillsammans med Carl Michael Bellman. Men hon vägrade envist att svara. Tills nu.
    I det musikaliska dramat Hur var det, fru Bellman? berättar Lovisa äntligen sanningen om sitt liv tillsammans med Carl Michael. Hon minns, hon ler förnöjsamt, hon skakar bedrövat på huvudet, hon skrattar, hon både anklagar och ursäktar honom, och samtidigt som hon berättar återupplever hon för en sista gång deras artonåriga äktenskap, så fyllt med glädje, framgångar, besvikelser och sorg, och hon inser att det enda oföränderliga var deras kärlek till varandra.
    Lovisas minnen tar form med hjälp av hennes makes texter och musik som framförs i tidstrogna och sanna Bellmanmiljöer. Några enstaka gånger möts dåtid och nutid, som när Lovisa är arg på Bellman och han börjar dansa omkring henne och sjunga en kärlekssång för att få henne på gott humör igen och när han på slutet har rest sig ur sin dödsbädd och hon finns där, stark och trogen, för att hjälpa honom hålla sig upprätt medan de tillsammans lämnar scenen. Genom färgstarka musikaliska återblickar följer vi hans liv från de tidiga åren på brännvinskrogarna i Gamla Stan via de rika vännernas fina salonger och Kung Gustavs slott på Haga till den kalla mörka fängelsehålan i högvaktsflygeln på Stockholms slott.
    Min avsikt med den här pjäsen har varit att berätta om den verkliga Bellman, den geniala, romantiska, insiktsfulla och generösa Carl Michael Bellman, helt och hållet ur hans hustru Lovisas synvinkel. För trots att hennes liv med honom innehöll så mycket fattigdom, sjukdom, oro och ensamhet säger hon mot slutet: ”… för jag visste att om jag gifte mig med honom så skulle jag aldrig behöva uppleva en riktigt olycklig dag så länge jag levde. Finns det något större en man kan erbjuda en kvinna än att dela sin glädje med henne? ”