Mina genomskinliga vingar ska veckla ut sig till livsfarliga huggtänder...


av Anne-Sofie Nielsen

Antal skådespelare

Kvinnliga: 1    Manliga: 1

Genre

Komedi

Längd

60-90 min

Originalspråk

Svenska

Synopsis


En kvinna är placerad i en gynekologstol med benen vitt åtskilda. Hon vill inte sitta där. Hon vill inte dö. Med sig i rummet har hon sin make som försöker lugna henne. - Kvinnan talar om vad de ska göra. Efteråt. Resa. Ligga på stränderna och sola. Hon säger, att hon inte vill ha ett enda gosedjur till. I hela den enorma samling levande gosedjur de redan har där hemma. - Det är sjunde gången som hon skulle ha fötts nu! Deras lilla flicka. Men de ska först ha sin storbilds-TV enligt mannen. - Deras grannar har så många som nio barn. I tur och ordning går de igenom alla dessa små barn och deras karaktärsegenskaper. För att strax därpå komma över till alla sina egna små djur och deras karaktärsegenskaper. - Kvinnan blir mer och mer uppriven. Hon får rosor som tröst med samma färg som blodet som ska rinna mellan hennes ben, som hon säger. Men det hjälper föga. Plötsligt trycker hon ner mannen i gynekologstolen, spänner fast honom, trär en huva över ansiktet på honom. Sedan fortsätter de avhandla grannarnas äktenskap, fortsätter tala om alla semestrar de själva har kostat på sig. Men kvinnan bara sjunker. Säger att det är som om hon vore full av livshotande undervattenströmmar. Och när hon talar om för sin make att det enda sätt hon någonsin blivit tillfredsställd i sitt tjugoåriga äktenskap med honom är genom att efter deras intima samvaro ensam gå ut i badrummet och tillfredsställa sig själv, då får maken ett raseriutbrott,  sliter sig loss från gynekologstolen och kastar sig över kvinnan, binder i sin tur henne vid stolen och våldtar henne. Börjar därpå gå fram och tillbaka, alltmer hjulbent,  rotar i leksakshögen på golvet och får fram en cowboyhatt med tillhörande revolverbälte och leksakspistoler. Med dessa skjuter han gång på gång mot kvinnan samtidigt som han börjar galoppera fram och tillbaka, fortsätter därpå gå  med samma spasmodisk gång som förut men böjer sig plötsligt fram, dubbelvikt, som om han fått en hel kulsprutekärve i magen, rätar upp sig och börjar i stället svanka, rör sig betydligt 1ångsammare, tar sig åt korsryggen och börjar anta en gång som alltmer liknar en vaggande ankas. - Han  river åt sig en kudde och sätter den in under skjortan, svankar alltmer, rör sig allt långsammare, börjar plötsligt svaja på ett högst olycksbådande sätt med båda händerna knäppta över magen, tar sig åt underlivet och placerar till slut sig själv i gynekologstolen, i halvliggande ställning med benen vitt isär, till synes ansatt av ett konvulsiviskt anfall. Mitt i det fortsatta tumultet ljuder plötsligt ett spädbarns gälla skrik. Kvinnan skyndar fram, tar upp kudden som mannen kastat ifrån sig och trycker den intill sitt bröst. - De grälar en stund om vad hon ska heta, men går sedan  med armarna om varandra tillsammans ut från scenen. Som nyblivna föräldrar.