Hizzen


av Göran S Jonasson

Antal skådespelare

Kvinnliga: 3    Manliga: 3

Genre

Talpjäs

Originalspråk

Svenska

Synopsis



Några barn- och ungdomsvänner är på väg till en maskerad.
De råkar gå in i fel hus och i en trasig hiss. När den stannar blir de
hänvisade både till gruppen/grupptrycket, och till sig själva och dess
mörkare sidor. Den ena sidan efter den andra blir belyst med var och ens spotlihgt…som endast fokuseras på den andres svaghet. Anklagelserna läggs på hög.
Följande personer i pjäsen och deras relationer:
Viola Karlson, hemmafru, strippar.
Hennes man Gösta ( som inte finns med på annat sätt än att han nämns) har haft sex ( engångs ) med Frida
Tore, hennes man, visar sig vara spelare
Signe, som säger sig ha en gudstro, är den som längtar allra mest efter en ”naken” sexualitet, kommer att utsättas för svåra moraliska dilemman.
Ragnar, hennes man har hela sitt liv älskat Frida. Han ställs inför valet att fråga om den kärleken är besvarad, och väljer att inte vilja vet något.
Den som visar sig ha minst att dölja är Viola Karlson, hon som tycker om att strippa, vilket hon inte gjort nån hemlighet av.
Signe gör vad som helst för att gänget ska förbli intakt. Därför har hon mixtrat med hissen, och fått den att stanna. Hon är mycket ensam.
Signe visar sig i slutet av pjäsen vara gängets värsting.
Verklighet och fantasi går in i varandra som råsaft i vatten. Inte minst under den senare delen av pjäsen, där en viss herr Keiron träder fram ur hissens mörka hörn.
Keiron är en kentaur men inte som hans släktingar vilka frossar i sex och vin medan en keiron ( som även blir dennes egennamn ) är en läkekonstens beskyddare. Det kollektivt omedvetna kommer att sätta dem alla på prov.
( jag avser C.G Jungs kollektivt omedvetna ) Deras hunger driver dem att äta ”hästdelen” av Keiron. Men det innebär också att resten av keiron dör.
När de mättat hungern regnar beskyllningarna på temat moral.
Men ingen har någonsin varit så hungrig. Det finns stunder då det djuriska tar över Homo Sapiens Sapiens. Då kräldjurshjärnan helt tar kommandon, och det sker bl.a. när magen skriker efter mat.
Men också Herr Keiron har maskerat sig: detta upptäcker Signe intuitivt
och i slutet av pjäsen förför hon kentauren. ( som givetvis har förespått
detta )



I pjäsens mittpart, förs man tillbaka till ett danspalatset Opalen under mitten av 1950-talet. Ragnars hjärta klappar för Frida. Hon är hans enda ( även senare ) Tore är konkurrent när det är dags att bjuda till dans.
Ragnar tvekar – Tore hinner före – ingen vet vad det steget har haft för
inverkan på den ödets väg och snitslade bana som lagts ut för dem. Men Ragnar vill tro att hans feghet ( han tyckte vid tillfället att det skulle vara pinsamt om hon sa nej när han bjöd upp henne ) kostat honom hans liv lycka.

Dramaturgiskt befinner de sig inte i en hiss: var och en har stora ytor !
De är instängda i sig själva. Utelämnade både till gruppens tryck och till sina egna mörka för gruppen okända sidor.

Något ur ”Hizzen:”

SIGNE: Jag har lurat er.

RAGNAR: Du har väl aldrig lurat någon….ja det skulle vara när du stal mitt
hjärta ( skrattar )

SIGNE: Det är jag som har mixtrat med adressnumret. Så att vi steg in i fel hus.

RAGNAR: Men vad är det där för dumt snack ?

VIOLA: Jaha, så då har vi en äktenskapsförbryterska och en kidnappare här då. Och inte kan man fly.

RAGNAR: Jag tror jag får kontakta Pega Nor….

TORE: Håll käften med din jävla Pega Nor. Det här är inte roligt längre. Har du inte förstått att det är allvar. Det är varken rollspel eller på låtsas. Menar du Signe det du säger ?

RAGNAR: Klart att hon inte gör. Jag…..

TORE: Men hon kan väl svara själv. Ja Signe är väl knappast känd för att ha den sortens humor.

SIGNE: Ja, jag menar det jag sa. Snälla, heliga Signe har lurat er allihopa. Vad har jag att leva för ? Ragnar bryr sig inte. Han har….aldrig älskat mig.

RAGNAR: Vad är det för prat ?

VIOLA: Ett rum fullt av otrohet, och så inte kunna vädra ut. Dessutom
har ni mage att moralisera över att jag strippar.

TORE: Ja ja, där har vi tillståndet i vårat gamla gäng. Sprickor överallt.

FRIDA: Men Signe, nu skojar du väl i alla fall. Har du medvetet lurat in oss hit och…..nää jag tror dig inte.

TORE: Nämen inte Signe väl ?

RAGNAR: Hon har varit husets ingenjör. Allt elektriskt har hon grejat med. inte Själv kan jag  med nöd och näppe byta glödlampa.

TORE: Alltså; du bytte ut bokstäver och siffror vid entrén Sigen. Okej, det skulle kanske till och med jag kunna fixa. Men hissen ? Hur kunde du få den att stanna mitt i farten ?

SIGNE: Nåja…..med lite olika knep så….

TORE: Du borde blivit el-ingenjör eller nåt sånt.

SIGNE: Det ville jag också, men mamma och pappa övertalade mig att bli nåt inom vården.

VIOLA: Så….nu ska vi….dö tillsammans ?

SIGNE: Dö tillsammans ? Nej det var inte mitt syfte. Jag ville bara få en chans att reda ut vårt förhållande. Ja allas vårt förhållande menar jag.

……………….

FRIDA: Jag är fruktansvärt hungrig.

TORE: Då beställer jag en marinerad lammkotlett.

SIGNE: Det börjar suga ordentligt i magsäcken.

FRIDA: ( de viskar sinsemellan till varandra ) Här finns ju hästkött.
Antingen dör vi allihopa…eller får vi…. äta upp ”hästdelen”

VIOLA: Jag dör hellre av svält. Är ni inte kloka ? Om ni äter hästdelen
dör resten av honom också fattar ni väl.

TORE: Men han kanske innerst inne vill bli uppäten. Men tänk efter: vad är det för liv som väntar honom ?

SIGNE: Jaa, det tål att tänka på.

VIOLA: Men Signe, du av alla kan väl inte tänka dig att…

SIGNE. ” Du av alla” ha, det låter som om du kände mig…

VIOLA: Döda honom ni, men utan min medverkan.

SIGNE: Måste du använda ordet döda ? Varför inte…avhjälpa vår extremt svåra nödsituation, genom att …vederbörande ger av sina…resurser…

TORE: Snygg omskrivning Signe, du borde blivit politiker.

RAGNAR: Vi gör honom en tjänst.

VIOLA: Men du måste döda hela honom fattar du väl. Inte bara hästdelen..
SÅ hungrig blir jag aldrig. Dessutom kan ju vaktmästaren uppmärksamma vår situation. Skulle vara snyggt om han kom precis när vi käkat upp honom….

TORE: Det är första gången i mitt liv som jag vet vad fysisk hunger är.

KEIRON: Jag kunde berätta om ting som….

SIGNE: Ja gör det snälla herr Keiron. Berätta er historia….det skingrar
tankarna…

TORE: Ja gör det för vi har inte mer att säga….

FRIDA: ( viskande ) Jag gör snart slag i saken….

TORE: Du menar….? Jag också.

FRIDA: För en gång skull är du och jag överens. Men de andra. Lite splittrade meningar.

TORE: Får vi kött får vi också vätska.

……………………………………………