Ögontjänare


av Torbjörn Elensky

Antal skådespelare

Kvinnliga: 2    Manliga: 5

Originalspråk

Svenska

Synopsis


Scenbild En lägenhet av sit-comtyp med ytterdörr till höger, ett fönster till vänster, garderobs- och sovrumsdörr i fonden, soffa, soffbord, TV och barkök i hörnet. Bakgrund - idé Pjäsen "Ögontjänare" är inspirerad av det centrala avsnittet i Mary Shelleys roman Frankenstein: monstret befinner sig på flykt och har efter många turer och motgångar hittat fram till ett litet skjul som står lutat mot en fattig men prydlig liten stuga. Från sin dolda utsikts- (insikts-) plats följer han en fransk flyktingfamiljs liv - han delar deras sorger och glädjeämnen, lär sig tala och läsa och får indirekt undervisning om historiens stora händelser och människans eviga (?) natur: "I heard of the slothful asiatics, of the stupendous genius and mental activity of the Grecians, of the wars and wonderful virtue of the early romans - of their subsequent degenerating - of the decline of that mighty empire, of chivalry, Christianity, and kings.[...] Was man, indeed, at once so powerful, so virtuos, and magnificent, yet so vicious and base?" Det lockande i denna situation ligger på flera plan. På det personliga kan alla identifiera sig med monstret - att lyssna till och iaktta de vuxna från ett hemligt gömställe är en erfarenhet som nog de flesta delar. Den är väl i hög grad bekant också för den vuxne, som får så mycket av sin kunskap förmedlad och filtrerad via medier, böcker och andra personers berättelser. Dramatiskt är det också en lockande situation som kan skapa en spänning som håller samman dramat från monstrets ankomst, via hans dolda spionerande på det vardagliga familjelivet och hans allt påtagligare närvaro till den avslutande upptäckten och nya flykten. En slice of life med många bottnar - laddad av den osynliga närvaron. I "Ögontjänare" är handlingen förflyttad från 1700-talet till nutiden. Familjen består emellertid av samma personer som i Shelleys roman: den blinde gamle fadern, hans dotter och son, samt den senares arabiska flickvän. Bostaden är inte en stuga, men en lägenhet, och skjulet där monstret gömmer sig är en garderob i vilken monstret också förblir osynligt för publiken, som dock hela tiden är medveten om hans dolda närvaro i bostaden. Den blinde fadern är en stukad tyrann som bittert ältar gamla oförrätter: sin firma för import av exotisk frukt har han mist, lurad, som han påstår, av sin gamle kompanjon och f d vän. Dottern är hans enda förtrogna, självuppoffrande och svartsjukt bevakande varje steg han tar. Sonen i sin tur är en framtidsman, med stora planer och projekt, också han med en kompanjon som aldrig uppträder på scenen, men hans bransch är inte frukt utan elektronik. Han spinner framtidsdrömmar och sprider löften omkring sig med samma envetenhet som fadern kverulerar. Han är också på väg bort från det instängda hemmet, för att skapa sig ett nytt liv i en ny lägenhet tillsammans med sin sköna arabiska flickvän. Denna arabiska flickvän är en central gestalt i pjäsen: en pendang till monstret, men medan monstret gömmer sig i garderoben, uppträder mycket sparsamt på scenen och inte har någon talad replik är hon den kring vilken drömmarna spinns ute i lägenheten. Sonen målar upp sina framtidsplaner för henne; dottern söker hennes vänskap, samtidigt som hon svartsjukt vill hålla henne utanför gemenskapen; fadern vänder sig till henne när han berättar om familjens forna rikedom och alla de oförrätter han senare drabbats av. Hon har lärt sig att respektera föräldrar och familjer och fogar sig i mycket, fast det står klart att just denna fogliga inställning är det som ger både den blinde gamle fadern och den kuvade hemmadottern möjligheter att slå klorna i henne. Som flykting hämmas hon också av sina bristande språkkunskaper, något som ger fadern och dottern anledning att tillrättavisa henne med vänlig nedlåtenhet. Monstrets närvaro skapar dramatisk spänning och anger tonen i dramat. De vardagligaste handlingar får en särskild laddning genom medvetenheten om monstret i garderoben. Detta är, för att tala med Corneille, farans enhet i pjäsen: rollfigurerna lever undangömda liv, men snokar och spanar på varandra. I pjäsen förekommer även en nyfiken granne som påstår sig höra mystiska ljud inifrån lägenheten, samt en polis som letar efter en illegal flykting - monstret eller flickvännen? Det är följdriktigt att det är den gamle blinde fadern som monstret mot slutet söker kontakt med i det fåfänga hoppet att få bli delaktig i den mänskliga gemenskapen: att bli sedd som medmänniska och slippa gömma sig. Det andra centrala temat i pjäsen - intimt sammanhängande med det första - är flyktingskapet. Monstret är naturligtvis på flykt, men även familjen i lägenheten har tvingats fly och lämna allt bakom sig, liksom den unga arabiskan har lämnat hem och härd för att leva med sonen här i främmande land. I pjäsen Ögontjänare skildras ett någorlunda vardagligt familjeliv - med allt vad det innebär av särprägladhet: i människolivet är undantaget regel. Monstret bidrar till att skapa en förhöjd spänning i det vardagliga. Han representerar naturligtvis också det hemliga, gömda, förträngda, förnekade och hotfulla i familjelivet (och samhället), det som måste hållas gömt för att inte vardagen ska rämna. Inget är vad det verkar. Monstrets närvaro ger stora dramatiska möjligheter till både otäcka och komiska scener - det som lockar fram skratt och skräck ligger så nära vartannat, och här är det förenat i en tät situation i ett koncentrerat scenrum.