I dödsskuggans dal


av Marianne Ahrne, Annicka Kronberg-Gjörvad

Antal skådespelare

Kvinnliga: 5    Manliga: 4


Urpremiär

2001

Genre

Talpjäs

Längd

60-90 min

Originalspråk

Svenska

Synopsis


Nutidsmiljöer:mentalsjukhus, hem etc.

Sara är sångerska och lever i ett förhållande med musikern Martin, som hon älskar besinningslöst. Men Martin flirtar ofta med andra kvinnor, och när han berättar för Sara att han inlett ett förhållande med hennes bästa väninna, Annelie, gör hon ett självmordsförsök och hamnar på en låst avdelning på mentalsjukhus. Här möter hon en skärpt kvinnlig psykiater, en bekäftig sköterska och en ung flicka, Sofie, som också försökt ta livet av sig. Hon får besök av Martin och Annelie, som först inte vet att Sara vet om hennes förhållande med Martin. Efter ett möte med Martin gör Sara ett nytt försök att hänga sig men räddas i sista minuten av en ung vårdare, Janne, som hon får förtroende för. Sara utvecklas genom mötena på sjukhuset och kan till slut också ta ett visst ansvar för den unga flickan, Sofie. Hon ger Martin fri. Om det är Annelie han älskar ska han leva med henne. Men Martin vet inte. Han ber henne ha tålamod och vänta.
I andra akten har ett år gått. Sara har återupptagit sin karriär som sångerska. Hon lever med Martin som pendlar mellan henne och Annelie. Hans obeslutsamhet driver henne in i en ny kris. Hon söker upp Annelie och konfronterar henne. Hon återser flickan, Sofie, som har en fantastisk sångröst. När Martin till slut säger att han vill leva med Annelie och beslutar sig för att resa bort med henne i tre veckor, söker Sara upp den kvinnliga psykiatern. På väg ut från mötet med henne går hon i tankar rakt på en bil. Hon blir liggande medvetslös. Läkarna konstaterar en epiduralblöning. Martin kommer till sjukhuset. Han har lämnat Annelie redan före olyckan och insett att det är Sara han älskar. Läkaren säger till honom att hon antingen kan vakna upp och klara sig utan men eller dö eller förvandlas till en grönsak. Martin talar till henne medan hon ligger i koma. Han förklarar henne sin kärlek. Sara vaknar upp och ler mot honom. Martin rusar överlycklig ut i korridoren för att hämta en läkare. När dom kommer in i rummet är Sara död. På hennes begravning sjunger Sofie en sång med text av Karin Boye, som Sara berättat för henne att hon älskade.

Om pjäsen sätts upp i Sverige vill Marianne regissera den själv, åtminstone första gången.